Har varit några riktigt tunga dagar,fått kämpa mig ur sängen och verkligen kämpat för att komma ut med jizza. Det har tagit mkt kraft. Har kravlat mig ur sängen,till toan,klätt på mig lite hafsigt och tagit mig ut. Gått en promenad där jag verkligen tänkt "höger ben fram,sen vänster och nu samma igen" för att kunna ta mig genom prom. När jag väl kommit hem har jag slängt mig i soffan och varit apatisk i mitt målande. Ok,lite överdrivet men inte mkt. Haft några riktiga skit dagar,känns som allt liksom samlar på sig och sen bara smäller det till och jag kan inte hantera det. Som tur var så har jag totte som står vid min sida och pushar mig,hjälper mig att ta en sak i taget att reda ut. Till dig älskling vill jag bara säga tack! Tack för att du står ut och för alla dina ord. Älskar dig!